Den 25 mars i år doktorerade Sara med avhandlingen Personal science in Parkinson´s disease. Hon var bara tretton år när hon märkte de första symptomen, men det dröjde ytterligare nitton år innan hon fick diagnosen Parkinson. Då var hon 32 år och hade en fyramånaders bebis hemma. Bebisen gjorde att hon var tvungen att tänka på något annat än sin egen sjukdom och det blev hennes räddning. Diagnosen gjorde att hon fick medicin. Utan den trodde hon inte att hon skulle stå här idag. Parkinson blev hennes forskningsområde och vem kunde vara mer expert än hon själv? Vården av kroniska sjukdomar I Sverige anser Sara vara mycket eftersatt jämfört med andra länder. Vi behöver ge patienterna förklaringsmodeller. Vi borde också bättre ta tillvara den kunskap som finns hos de 20 000 - 25 000 patienterna och deras närstående.
